Gräddnos

Zaphira

 

Efter det att Tarzan gick bort så upplevde vi att det blev lite tomt i huset.  Vi funderade också på ifall Sessan kände sig ensam.  Så det gick ett halvår ungefär så sökte vi efter en ny katt.

Eftersom vi steriliserat Sessan ett par år tidigare, när vi var i ett skede där vi inte orkade med kattungar så var vi intresserade av att få tag i en ny hona.

 

Efter en hel del letande så hittade vi en annons om en liten skrämd kattunge som några människor hittade sittandes i oktoberkylan utanför en ytterdörr.  Då de tog hand om katterna var de i riktigt dåligt skick.

 

När vi skulle hämta katten så var hon så liten och blyg och rädd att vi fick vara kvar hos familjen i nästan tre timmar, innan vi kunde få med oss katten med lite tvång.

Hela första natten var hon under vår säng och skakade.  Sedan började hon lite, men mycket försiktigt, att krypa fram och utforska saker och ting.

Idag är Zaphira avsevärt mer kavat och framåt än någon av våra katter.

 

Zaphira blev efter ett tag väldigt gossig och kelig och ville hela tiden vara tillsammans med oss och gärna ligga och slicka oss i ansiktet.  Lite irriterande möjligtvis när man försöker sova.  Men också trevligt med en så tillgiven katt.

Så från att ha varit väldigt rädd och skrämd, så är hon nu mycket mer självständig och framåt än vad någon av våra andra  katter någonsin varit.

 

Smart är hon också.  Det märks att hon verkligen räknar ut hur saker och ting hänger ihop.  Hon kan exempelvis öppna dörrar genom att hoppa upp och dra i handtaget.

Hon hoppas också gärna upp på bord och köksbänkar bara för att få just den maten som hon vill ha.  Utan respekt för våra mänskliga regler.

 

Just nu är hon inte särskilt kelig utav sig, för nu har hon kattungar, men vi får väl se vad som händer sen.

Sök bland bloggar